Rätt markduk till uppfarten: N2 eller N3

Valet mellan markduk N2 och N3 avgör hur stabil och underhållsfri din uppfart blir. Här får du praktiska riktlinjer som gör det enkelt att välja rätt duk och lägga den på ett fackmannamässigt sätt. Slipp sättningar, lerinträngning och onödigt underhåll genom att bygga rätt från början.

Orientering: markdukens funktion och N-klassning

Markduk (geotextil) separerar bärlagret från undergrunden, filtrerar vatten och fördelar laster. Utan duk pumpas fin jord upp i gruset vid regn och vibrationer, vilket leder till spårbildning och sättningar. N-klasserna (N1–N5) anger dukens hållfasthet och motstånd mot punktering/drag.

Förenklat: N2 används vid lätta belastningar och stabila underlag, N3 vid normal biltrafik, svagare jordar eller högre påkänningar. N4–N5 hör hemma där tunga fordon kör. För uppfarter hamnar valet oftast mellan N2 och N3.

När räcker N2 – och när behövs N3?

Utgå från tre saker: jordart, belastning och rörelser. Lerjord, silt eller torv är svaga och känsliga för vatten. Regelbunden trafik, vändningar och bromsningar ökar skjuvkrafterna i gruset. Backar, kurvor och vändplaner ger extra slitage.

• Välj oftast N2 när undergrunden är fast (grusig morän/sand), det är rak infart, och trafiken består av personbil i låg hastighet.
• Välj N3 om du har lerig eller fuktig jord, där bilar ofta vänder, vid carport/garageinfart med styrande hjulrörelser, vid servicefordon/släp eller på svag lutning.
• Överväg N3 även om du bygger tunt bärlager eller om uppfarten ska vara öppen för vatten under längre perioder.

Ett enkelt tumgrepp: minsta tvekan kring undergrunden eller lasten talar för N3. Den extra säkerhetsmarginalen minskar risken för pumpning och hålbildning i duken vid packning och trafik.

Steg-för-steg: läggning av markduk på uppfart

En bra duk kan inte kompensera för dåligt underarbete. Följ stegen nedan för ett stabilt resultat.

• Mät upp och planera fall. Sikta på ca 1–2 cm per meter bort från byggnad så att vatten leds bort.
• Schakta bort matjord och organiskt material tills du når fast undergrund. Punktvisa mjuka partier grävs ur extra djupt.
• Jämna till undergrunden och packa lätt. Ta bort vassa stenar som kan punktera duken.
• Rulla ut markduken med överlapp 30–50 cm mellan banorna. På mycket mjuk mark öka till 50–60 cm. Lägg duken slät, utan veck. Låt den gärna gå upp någon centimeter mot kantstöd.
• Förankra duken provisoriskt med lite grus i kanter och skarvar så att den inte flyttar sig i vind.
• Lägg bärlager (kross, t.ex. 0/32 eller 0/63 beroende på tjocklek) i flera omgångar. Tjocklek anpassas efter jordart och last; packa varje 10–15 cm skikt med vibratorplatta eller liten vält.
• Avsluta med slitlager (t.ex. 0/16) och packa igen. Kontrollera fall med rätskiva eller lång raka.
• Montera kantstöd för att låsa konstruktionen, särskilt i kurvor och vändzoner.

Vid extremt svag mark kan geonät (armerande nät) läggas ovanpå markduken innan bärlagret. Det är inte ett krav, men kan minska sättningar.

Kvalitet och kontroll: vad du ska titta efter

All markduk är inte lika. För uppfart vill du ha en nålfiltad, nonwoven geotextil med god punkterings- och draghållfasthet för sin N-klass samt bra vattenpermeabilitet. Titta efter tydlig N-klassning på rullen och CE-märkning.

• Rätt dukläge: Duken ska ligga direkt mot undergrunden. Lägg aldrig duken mellan bärlager och slitlager.
• Överlapp: Minst 30 cm på fast mark, 50–60 cm på svag. Skarvar ska ligga med trafikens riktning, inte tvärs vändzoner.
• Skydd vid utläggning: Kör inte direkt på blottad duk med vassa mönster. Täck med några centimeter kross innan maskintrafik.
• Packning: Bärlagret ska bli hårt och jämnt. Efter packning ska fotavtryck knappt synas. Fyll på och packa igen om det fjädrar.
• Dränering: Kontrollera att dagvatten kan rinna bort. Stående vatten är fiende till bärighet.

Vanliga fel är för tunn duk (N1) på uppfart, för liten överlapp, att man lämnar kvar matjord, och att man packar för tjocka skikt åt gången.

Dränering, tjälskydd och kantstöd

Vatten styr livslängden. Se till att uppfarten lutar från huset och att det finns en naturlig avledning. På fuktig mark kan ett kapillärbrytande lager av makadam under bärlagret förbättra dräneringen. Dräneringsrännor eller brunnar kan behövas vid garageinfart.

Tjällyft minimeras med väl dränerande material och ordentlig packning. Markduken hjälper till att hålla fraktionen ren, så att inte finjord förs upp och binder vatten. Kantstöd, som kantsten eller stål, låser konstruktionen och motverkar att gruset flyter ut, särskilt vid vändplaner och längs ytterkurvor.

Skötsel och underhåll för lång livslängd

En korrekt vald och lagd duk minskar underhållet, men lite skötsel lönar sig.

• Fyll på slitlager vid behov och jämna ut spår tidigt innan de blir djupa.
• Håll ränndalar och brunnar fria från löv och grus så att vattnet rinner undan.
• Bekämpa ogräs mekaniskt. Ogräs trivs där finmaterial samlas ovanpå, inte i själva konstruktionen.
• Vid snöröjning: lämna ett tunt lager snö/is på grusytan för att undvika att skrapa bort slitlagret.

Ser du återkommande sättningar på samma plats kan undergrunden vara svagare just där. Gräv ur lokalt, förstärk med N3 om du hade N2, och bygg upp bärlagret i flera packade skikt.